Uppfattningar kring sjutalet

Sjutalet och olika betraktelser över det spelar en betydande roll inom många ockulta och mystiska system. Ur det förgångna stiger ett stort antal berättelser om sjutalet fram som gett upphov till ett stort antal mystiska bruk och andliga övertygelser som fått stor betydelse för det mänskliga tänkandet. 

I Bibeln finner man Sjufalden i regnbågens sju färger som frambär Guds löften, Herrens tröst. 

Var och en av dessa färger har sin särskilda betydelse:

  • Rött: Begynnelsens eld, energin
  • Orange: Skenkärlek, skenandlighet, bedrägeri
  • Gult: Förmedlaren
  • Grönt: Livselixiret
  • Blått: Renhet, sanning
  • Indigo: Jämvikt i andlig kamp
  • Violett: Jämvikt i andlig kamp: Förbindelsen Gud-människa

Så snart som en människa äger dessa sju färger som en enhet i sitt auriska strålningsfält är hon istånd till att vara en förmedlare mellan ”Ovan” och ”Nedan”. De sju färgerna strålar på himlen som ett Guds vittnesbörd, ett löfte som innefattar tröst och övervinnelse. Regnbågen, som naturföreteelse, är ett uttryck för den naturen underliggande sjufalden; som symbol är den de sju färgers harmoni som måste bli till ett i människan. Religiösa ledare har satt sitt hopp till denna sjufaldiga regnbåge och försökt skapa en mental förening mellan denna bild av sjufalden och människan. Denna båge kallades det synliga tecknet på förbindelsen mellan Gud och människa, ett bevis på gudsbemödandet.

Och verkligen finns det en kosmisk uppenbarelse av den harmoniska sjufalden i naturen. Gud, Ljuset, skapelsens ur-atom är allomstädes närvarande och dess kraft finner man i kosmos såväl som i den enskilda människan och likaså finns den sjufald som regnbågen förkroppsligar såväl i kosmos som inom människan. Bakom denna sjufaldiga harmoniska enhet strålar ett enastående och omätligt vitt ljus och genom denna sjufaldens enhet uppenbarar sig detta omätliga vita Ljus. Vill en människa bli genomgångskanal för detta Ljus då måste den sjufald hennes sju chakras (De energicentra som, kort uttryckt, förbinder människans inre aspekter med de yttre) framställer bli harmoniskt ren och oförfalskad, genom frånvaron av jagcentrala vibrationer.

Många gånger har mänskligheten ofullständigt förstått sjufaldens symbolik och ockulta ledare har ofta tagit sjufalden i anspråk utan att verkligen ha förstått djupet i den sjufaldiga jaglösa harmonin. 

De sju färgernas samverkan eller de sju chakras enhet inom människan är den storartade förberedelsen för framträdandet av den inre överbringaren av Saligprisningen vilken skall överföra Salighetens åtta gåvor (Matteus 5:3-10) till mänskligheten. Inom ockulta och mystiska lärosystem kämpas det ofta intensivt för att komma i besittning av den upphöjda sjufalden varvid man många gånger glömmer att dess utforskande utesluter all tanke på strid och allt ”kämpande” för den. Att lära känna den Högre Sjufalden betyder att kunna överlåta sig till det färglösa, stridlösa, det av den ”djupa friden” bestående vita.

I Johannes uppenbarelse talas om ”de sju församlingarna i Asien” vilkas representant är ”den ängel som håller de sju stjärnorna i sin hand”. Johannes uppenbarelse är en bok för Aquariuseran (Aquarius eller Vattumannens tidsålder som nu börjat bryta in efter den föregående, Pisces eller Fiskarnas tidsålder), en bok där människan kan känna igen sig själv som individ, det vill säga som själsindivid. I denna bok framställs den sista fasen inom denna naturuppenbarelse, såväl den kosmiska som den individuella, och som föregår apotheosen: ”det som blir till en uppgång eller till ett fall”. 

Skulle Uppenbarelsebokens ängel bara vara en historisk representant för kristna församlingar i Asien, då vore Johannes mäktiga skrift ingenting annat än en fanatiskt religiös ivrares inskränkta utsagor. Vill man betrakta Bibeln, och då framför allt Nya Testamentet, som ett universellt vittnesbörd och föreställa sig att en lära för hela mänskligheten är inlagd i den, då får man inte nedgradera den till ren historia. Skulle man göra det vore den ingenting annat än ett fanatiskt svärmeri som inte har mycket att säga den nuvarande mänskligheten. Gamla Testamentet skildrar till största delen historiska händelser, utom i vissa delar av de Fem Moseböckerna där inslag av universellt inspirerat gods finns. Varje mysterieskrift i hela världen har sitt eget symbolspråk, så även Bibeln. Som symbolisk andlig skrift intar Nya Testamentet en högt framskjuten plats i folkens andliga kvarlåtenskap.

Om man skulle inskränka Uppenbarelseboken till en beskrivning av skeenden på vissa geografisk platser i Asien, då skulle det hela bara förefalla löjligt dogmatiskt. Men om man sätter in Johannes vision i Ur-Sjufaldens majestätiska skönhet, då blir boken överväldigande vacker och djupsinnig. 

Egennamn tillerkändes i forna tider en symbolisk betydelse och prästerskapet och de vise beaktade det. Johannes kände som den invigde han var väl till detta och valde för begreppet ”det förmedlande fältet” namnet ”Asien”. ”Asiens sju församlingar”, som uttrycker de sju färgerna, måste samarbeta för att göra detta ”förmedlande fält” ägnat att kunna motta Gudsljuset. En församling eller en färg kan inte vara högre eller viktigare än de andra sex, utan alla sju färgerna måste bli till en enhet så att ur Asien - det förmedlande fältet – det gudomligt Vita, Renheten och Sereniteten kan stiga upp.

Disharmoni mellan de sju färgerna eller församlingarna underhåller den disharmoni som hela tiden råder i världen och i den enskilde. Utgående ur kosmos centrala kärna fyller dess sju färger, likt en ”vibrationernas hemlighet”, lagmässigt hela universum. Naturen och mänskligheten tar upp dessa svängningsvärden och bearbetar dem på sitt eget vis. Allteftersom natur och mänsklighet blivit disharmoniskt inriktade, till följd av bristande ljusupptagande, förstör de kontinuerligt harmonin mellan de sju strålarna och svängningsvärdena. Den kosmiska sjuenhetens underbara verk som förmedlande grundkraft har förvandlats till sin motsats genom mänsklighetens oförstånd och genom dess vilja att ta över allting och har så blivit till ett hinder för människans andliga uppstigande. 

Den ursprungliga ”heligheten”, (alltså det som ”gör helt”), och som ligger i de sju färgerna, de sju strålarna eller krafterna har urartat i ohelighet, till ett explosivt stoff med vilket fanatiker försöker omge sina teorier. Man kan säga att ”Asiens sju församlingar”, de sju förmedlande svängningarna, de sju färgerna, numera fjärmar sig varandra inom människan såväl som i kosmos. Varje ”församling”, eller färg, ersatte den ursprungliga gudskärnan med en ”egokärna”, vilket fick en allmän disharmoni som följd. Resultatet för värld och mänsklighet syns tydligt.

Men tiden går oupphörligt vidare. I skapelseplanen ligger en fastställd tidsrymd inom vilken de sju församlingarna eller färgerna måste ha uppnått enhet och harmoni. ”Domens dag”, som de kristna dogmatikerna talar om, kommer allt närmare. En gång kommer Uppenbarelsebokens basuner att ljuda och före den tidpunkten måste de sju färgerna, naturens och mänsklighetens sju grundtoner, komma till den gudomliga harmonin.

Gamla kinesiska läror säger: ”Under aquariuseran (Fast de använder ett annat namnbegrepp än Aquarius) kommer Åttafalden att kungöras”. Detta betyder slutet för den sjufaldiga uppenbarelsen. 

När de sju församlingarna samgår i en harmonisk enhet föds ur dess sköte den åttonde församlingen, en församling som inte längre befinner sig inom ”Asiens förmedlande fält” utan som har lämnat det stoftbundna livsfältet. Denna åttonde församling har vitt som utstrålande färg, som en icke jordisk vibration. Vitt är den rena klädnadens färg i vilken pilgrimen bryter igenom från jordetillvarons land till ”Icke-varats” land.

I breven till de sju församlingarna kan man läsa hur varje församling uppmanas till ”botgöring”, vända sig inåt och bli en gemenskap av utvalda. Alla uppmanas samarbeta till detta mål. Den utkorade församling som då bildas av alla sju tillsammans har brutit sig ur nödordningslagens förbannelse och stigit över den begränsning som den sjufaldiga vibration nödordningsuniversum har satt och gått över i de heliga åtta saligprisningarnas mysterium.

Om en sådan utkorad församling eller enskild människa kan man säga, att den brutit igenom Saturnus ring, Portväktarens magiska vibrationsfält (Se JV Andreæ Ckristian Rosenkreutz Alkemiska Bröllop), och står i begrepp att dra in i gränslöshetens land. Den sjufaldiga svängning, den strålningsverkan, som med kosmos hjälp håller världen fången, hade verkligen också till en början sju församlingar, sju samverkande broderskap, vilkas uppgift var att till en medveten grupp människor överföra ett liv enligt Bergspredikan (Matt. 5-7). Dessa sju församlingar förverkligade gemensamt regnbågens enhet, den sjufaldiga Andens eller Tröstarens enhet. Utan de sju vibrationernas enhet skulle de inte ha varit istånd till att överföra de åtta saligprisningarnas uppenbarelse. Endast de sju strålarnas enhet kan förverkliga de åtta saligprisningarnas gärningsliv. 

Detta gäller för grupper såväl som för individer och framgår genom hela världshistorien.

De åtta saligprisningarnas lärosatser har alltid burits fram av dessa gemenskapers budbärare men bara en liten skara har gått över till förverkligande, det stora flertalet har alltid stannat kvar i den fångenskapen att de enbart inriktat sig på de sju strålningsverksamheterna och aldrig försökt komma över tröskeln mellan mystifikation och gärning. Om man låser in sig inom de sju verkningarnas ring och vägrar betrakta storslagenheten i salighetens åtta gåvor då har man rest en mur mellan förverkligande och teori.

Om man vill frambära en universell lära, då måste denna lära handla om de sju färgernas harmoni och hur dessa bryter igenom till det obrutet Vita. 

Vitt är Icke-varats färg.

Ingen enskild församling kan säga ”Jag är Sanningen”! Sanningen förblir alltid sig själv lik: vit och neutral. Den är opartisk, färglös, strålande vit, Sanningen ÄR.

Endast en harmonisk sjufald frambringar denna tröstande sanning.

Om sjufalden är disharmonisk förlorar den harmonin i Guds tröstande vibration och går under i det vanliga världsliga svängningstalet. I den Universella Läran, och det betyder i den oss av universella budbärare överbringade läran, kallas Sjufalden: Harmonin mellan Hjärta och Huvud. Om hjärta och huvud samverkar harmoniskt upplever människan motsatsernas enhet. Då är hon en utvald som kan förstå, då är hon förberedd att bestiga Oljeberget och lyssna till de Åtta Saligprisningarna.

De som förstått den harmoniska sjufaldens underbara verkan klamrar sig aldrig fast vid någon som helst känsla av att vara ”utvalda” för i så fall skulle de förlora det universella i sin livshållning och återvända till det arroganta och inskränkta förhärligandet av en av de sju färgerna. Kandidaten på den förborgade vishetens stig får aldrig stödja sig på en grund av ”Jag är” eller det liknande ”Vi är”, utan måste som första åtgärd lära sig bryta igenom den egna begränsningen och lära sig höja sig till det obegränsade, överallt närvarande Universella Ljuset genom Hjärtats och Huvudets övertygande anrop: ”O ljus, Du är!

Endast genom den inriktningen kommer man till en inre enhet och kan man överlåta sig till det mäktiga och magiska Universella hjärtat som omfattar allting; den Enhet som var, är och skall komma. Aldrig har det varit meningen att människan skulle hänge sig åt en sektgud som bara förverkligar en av färgerna, för en sådan gud är aldrig universell och således inte allomfattande. Hon måste frigöra sig från sin inre splittring och begränsning, hon måste frigöra sig från sitt eget fängelse, för att så överlåta sig åt den överallt närvarande universella vibrationen, vilken i första hand ligger inför henne i de sju vibrationernas harmoni. Den Sjufalden är förmedlaren, tröstaren som förlänat sin kraft ifrån den Universella Ur-atomen, Livets Hjärta. 

Så snart som människan förverkligat sjuenhetens harmoni inom sig, stiger hon, genom den återställda Ur-harmonin, upp till uppfyllelsen av den åttafaldiga saligheten. Då rör sig hennes tanke inte längre inom fastmejslade bilder som aldrig ändrar sig utan i stället frigör hon sig från alla former, bilder och tankar som härstammar ur denna naturordning. 

De som undervisat mänskligheten, och genom vilka en människa kanske har kommit till insikt, lämnar – om de själva verkligen kommit till gudomlig frihet från sina egna själv – sina adepter fullkomligt fria att genom eget tänkande, egen känsla och egen handling vandra den väg de ser inför sig. Den som älskar sin nästa så som sig själv håller aldrig dennes huvud och hjärta i fångenskap, utan skänker sin nästa den frihet som låter honom förverkliga den högsta jämvikt som finns: enheten mellan huvud och hjärta.

Endast i frihet kan huvud och hjärta växa varandra till mötes, endast i frihet kan dessa två höja sig upp ur ständig projektion ut i eterfälten och endast så kan pilgrimen tränga vidare till den mest upphöjda bilden: det obegränsade, ljud- och färglösheten hos det rent vita som på grund av sitt förverkligade ”Icke- vara” omfattar allt.

©2010-2012 Henk och Mia Leene