Tredje församlingen - Pergamus

Och skriv till ängeln för församlingen i Pergamus (Pergamon) (Upp. 2:12-17):

Så säger han som har det skarpa, tveeggade svärdet. 

13 Jag vet var du bor: där Satan har sin tron. Ändå håller du fast vid mitt namn och har inte förnekat din tro på mig, inte ens i de dagar när Antipas, mitt trogna vittne, dödades hos er där Satan bor. 

14 Men något har jag emot dig: att du hos dig har några som håller sig till Bileams lära, han som lärde Balak att gillra en fälla för israeliterna, så att de åt offerkött och bedrev otukt. 

15 Så har också du hos dig sådana som på samma sätt håller sig till nikolaiternas lära. 

16 Vänd om! Annars kommer jag snart till dig och strider mot dem med min muns svärd. 

17 Du som har öron, hör vad Anden säger till församlingarna! Åt den som segrar skall jag ge av det dolda mannat, och jag skall ge honom en vit sten, och på stenen skall det stå ett nytt namn, som ingen känner utom den som får det.

Pergamus, den tredje församlingen, är belägen i solflätans chakra och står under himlademonen Mars. Detta chakra har absorberande förmåga och tar upp såväl högre som lägre svängningar. Den pilgrim som kunnat hålla solflätschakra rent, genom att inte låta ett övermått av lägre vibrationer förgifta det, upplever dess verkan som utvärderande.

Pergamus förmår hålla pilgrimen tillbaka från farliga andliga experiment och kan leda honom vidare på en för honom riktig väg. Ett väl fungerande Pergamus kan skydda kandidaten mot ett dödligt jupiterutbrott och till och med hindra honom från att alls komma in på denna vilseledande sidoväg. Många kan med solflätans hjälp utforska personers, religioners och atmosfärers värde. En känslighet hos solflätan kan påvisa en andlig mottaglighet, vilken dock kan urarta i ett andligt beroende. 

Om solflätan gör sig påmind fysiskt vill den varna pilgrimen för någonting. Det finns ofta vibrationer omkring en människa som disharmonierar i förhållande till hennes eget fluidum eller andningsfält. Sådana svängningar framkallar sjukliga störningar i solflätan redan innan hon blir på det klara med att någonting med henne inte stämmer. Därför spelar solflätan stor roll när det gäller psykosomatiska störningar. Att uppehålla sig i ett fält som är antipatiskt för henne leder till organiska sjukdomar som alla har sin grund i en inre disharmoni som hon döljer medvetet eller omedvetet.

Om solflätan är frisk kan den skydda henne från dessa inflytanden men om de sjukliga företeelserna och de varningar den utfärdar inte beaktas, kan följden bli att hela nervsystemet störs och solflätan förlorar sin absorbtions- och utvärderingsförmåga. En störning i solflätans verksamhet gör kandidaten överkänslig, sentimental och motståndslös.

I så fall är läkning endast möjlig inom ett fält som skänker andlig och fysisk ro; ett fält där harmonisk gudskraft tillförs kan då hela eller helga Pergamus, solflätan. Ett fält där det inte fordras aktivitet, där inte vaksamhet är av nöden utan där chakrat bara behöver absorbera och därigenom dra till sig läkning. 

All störande disharmoni hemsöker på en gång kosmos och världen och får som resultat att otaliga får lida av alla möjliga sjukdomar utan att ens ana var orsaken till deras lidande ligger.

Människan måste finna sig i att disharmoniska förhållanden och deras vanhelgande av solflätan utlöser allehanda nervstörningar och måste ta till lugnande medel för att kunna hålla undan dem och där orsakerna för det mesta inte upphävas. 

Magont, hjärtproblem och huvudvärk har ofta sin orsak i förorening av solflätchakrat. Hos den seriöse pilgrimen blir Pergamus församling hans beskyddare och strider i honom för det goda och är hans försvarare. Steg för steg för den honom vidare om han bara väl bevarar sitt ”solvapen”. Det är också till Pergamus ängeln talar när han talar om att besitta det ”skarpa, tveeggade svärdet”. Han har själv omvänt Pergamus församling, i honom verkar Pergamus kraft som den ska. Denna sjufaldigt förberedda människa, denna ängel, kan säga: ”Se, jag äger det tvåfaldigt verkande svärdet” och det betyder ”Jag kan öppna det som är ovan och tillsluta det som är nedan” eller ”tillsluta det som är ovan och öppna det som är nedan; den som bär två nycklar, en med axet nedåt, en med axet uppåt”.

De sju församlingarnas änglar är i själva verket ett väsen som i grunden är den sjufaldiga människan som står i förbindelse med sju krafter, sju demoner, med de kosmiska strålningar som i följd måste komma i förbindelse med den bakom dessa fenomen liggande Urkraften. Därför talas det i breven aldrig till en enda församling i och för sig ty den ängel som ”håller de sju stjärnorna i sin hand” känner bara en Enhet: Sjufalden. Följriktigt slutar också varje brev med ”den som har öron han lyssne till vad Anden har att säga till församlingarna”. I pilgrimen måste alla församlingarna lyssna till den återupprättade Anden, till Sjuklangens vibration. 

Därför sägs det också med sådant eftertryck till Efesus, som håller själva livsrummet öppet och levande och som håller den förmedlande verksamheten aktiv, att den som talar till församlingen också håller de sju stjärnorna i sin högra hand och vandrar bland de sju ljusstakarna. Den livgivande andliga in- och utandningen står alltid mitt bland församlingarna, den omvänder och uppväcker. Med hjälp av Efesus församlings ängel, som håller de sju stjärnorna i sin högra hand, rivs den gamla dräkten och en ny blir vävd. Den omvända Efesus – med de sju stjärnorna som lysande övervinnelsetecken i sin hand – nedkallar Kristuskraften. 

Mars, Pergamus demoniske härskare, kommer att med stor möda fullborda församlingens omvändelse för den martiala kraften är antingen förintande eller återskapande. Mars kan öppna himlen men också öppna till demonernas rike. Pergamus tveeggade svärd kan öppna för en strid mellan himmel och helvete men har också makten att tillsluta helvetet och vida öppna himmelriket för pilgrimen om han överlämnar sig åt uppgiften att komma in i de sju församlingarnas ursprungliga verkan.

Jag vet var du bor: där Satan har sin tron”, så talar ängeln till Pergamus, … ändå håller du fast vid mitt namn och har inte förnekat din tro på mig, inte ens i de dagar när Antipas, mitt trogna vittne, dödades hos er där Satan bor” – Gudsområdets röst, som tog gestalt i Antipas (”Den som genomskådar stoftet”), blev dräpt av dem som lever ur det gamla Pergamus och som håller sitt tveeggade martiala svärd riktat både uppåt och nedåt och de vars solfläteaktivitet redan är förintad de har helt enkelt bara riktat sitt pergamussvärd mot sig själva. 

Då har solflätans absorbtionsförmåga blivit destruktiv, dess verkan bara förstörande, som om svärdet skulle ha satts i händerna på en besatt.  Hos honom eller henne har all längtan efter medvetandeutvidgning eller andligt förkovrande helt släckts ut. Den som utsett Pergamus förintande makt som sin ledare bor verkligen där Satan har sin tron. Den gamla marskraften är som ett eldssvärd som förgör allting utan verklig urskiljning. Denne utfärdar sina domar i hårdhet och okunnighet och riktar i blind besatthet sitt svärd mot såväl det andliga som det materiella livet och är uppfylld av sataniskt saturnal (Efesus) kraft och lever genom Satans vibrationsrike. Därigenom hindras Smyrna i sina eteriskt-andliga experiment och varje förnyande livsimpuls kvävs i sin linda. Den stryper Efesus från den gudomliga andningen och stärker dess förhärdande; ändå hindrar den fysiska andningen från skenandliga övningar.

Himlademonen Mars kallas också ”Guds styrka” eller ”Mikael”, den som strider mot draken. Pergamus går över i denna ”Guds styrka” så snart det följer ängelns råd och denna församling verkligen blir och kan kallas en ”Guds utsände” en ”Mikael”. När solflätan – bedömaren – kan bevaras ren genom pilgrimens livshållning blir detta chakra en ytterst värdefull hjälp på Stigen till uppstigande. Genom rätt bruk av Pergamus tveeggade svärd beskärmas hjärta och huvud, men står Pergamus under den gamla Mars demoniska herravälde då blir det en fara för hjärta och huvud. Då främjar svärdet hjärtats och huvudets demoniska och förstenade inriktning och den förhärdade solflätan bevakar då hjärtats och huvudets förhärdade, envisa hållning och stimulerar fanatismen.  Dess egg träffar medmänniskan som ett genomklyvande dödshugg och det möjliggörs ingen öppning till ett berikande, livgivande tankeutbyte, för redan innan en livgivande aktivitet blivit född har marssvärdet dräpt och förvandlar så allt liv till efesusdöden.

I solflätan bor, så säger astrosofin, skorpionens väsen, den som riktar sin giftiga svans antingen uppåt till försvar eller nedåt till självmord. I solflätan bor förborgade krafter som aldrig träder fram men som ändå behärskar människan utan att hon förstår det. 

Eldens och vattnets kraft – med andra ord essensen av insikt respektive tro – lever sina liv i solflätan, dock alltid i det fördolda, som en hemlighet som bara kan förkunnas den mycket medvetne pilgrimen på Stigen uppåt.

 … men något har jag emot dig: att du hos dig har några som håller sig till Bileams lära, han som lärde Balak att gillra en fälla för israeliterna, så att de åt offerkött och bedrev otukt.

Pergamus har stark förbindelse med hjärtat (Thyatiras församling) där det begås äktenskapsbrott med profetissan Isabel men det har också stark förbindelse med huvudet där avgudadyrkan bedrivs (skenandligt kunskapsinhämtande genom det fördunklade tredje ögat eller pinealis-tallkottkörteln).

Bileams lära” är den äldre läran om Sjufalden och som tränger in i huvud och hjärta. Den är den gamla sjufaldens experimentella lära. Att överlåta sig åt spådomskonst betyder huvudets och hjärtats besatthet, det är aldrig tro eller religion. En lära som Bileams hör till ”Fångenskapens spel”, som det står i brevet till Pergamus. 

… så har också du hos dig sådana som på samma sätt håller sig till nikolaiternas lära, vilken jag avskyr.

Nikolaiterna är Nikolas efterföljare, han som var diakon eller vittne och som skulle vittna tillsammans med sex medbröder, men vittnade för sig själv och utropade sig själv till en utvald. På det sättet störde han harmonin i detta avsett sjufaldiga vittnesmål och det ”avskyr” ängeln. 

De som vittnar genom Pergamus församling, eller solflätan, blir de fanatiska företrädarna för en mycket personlig, dogmatisk insikt som förlorat universaliteten i det Ord som är för Livet. Detta är Pergamus sjuka sida. De banar sig en väg med hjälp av det tvåeggade marssvärdet och gör hjärta och huvud (kroppsligen och andligen) sjuka, varvid Kronchakrats (Laodiceas församling) blir stört i sin verkan och börjar använda sig av ”spådomskonst” och makt genom jordens reflekterande eter (De fyra etrarna är den kemiska etern, livsetern, ljusetern och den reflekterande etern).  

 … Vänd om!” så säger ängeln till denne dåraktige Pergamus-stridsman, ”annars kommer jag snart över dig och strider mot dem med min muns svärd.

Om inte då kommer jag, Sjukraften, snart över dig och förintar dig genom Sjuklangens hela vibration, den som jag visar genom din fullkomliga omvandling. Denna Sjuklang är Ursvängningstalets svärd, bringar allt motstånd till tystnad och stridsmannen, den andligt blinde, blir vanmäktig då hans svärd slås honom ur händerna. 

… åt den som segrar skall jag ge av det dolda mannat, och jag skall ge honom en vit sten, och på stenen skall det stå ett nytt namn, som ingen känner utom den som får det

Men den som lyckas med reningen av solflätan kommer att äga en vit sten från vilken ett nytt namn strålar; det namn som betyder ”Guds styrka” – eller Mikael. Denna kraft besegrar draken och öppnar himmelen som genom ett tveeggat svärd. Riddaren Mikael känner ingen fruktan för den vita stenens vibration lyser upp vägen för honom och skiljer det lägre från det högre. Då blir pilgrimen Prometheus like, som man också många gånger kallar Mars i den högre filosofin. Prometheus, ”den förutseende” som överför gudarnas eld till människorna.

Det är solflätan som ”förutser”, den vita stenen, den inre antennen på Tröstarens väg. Så länge pinealis öga ännu inte är öppnat måste kandidaten arbeta med denna prometheusförmåga, som – om det står väl till – utvecklas genom Guds Eld. Det nya namnet på den vita stenen är det förborgade mantram som pilgrimen mottar av den universella mästaren. Detta namn är invigningen i verkan av det som är ovan och det som är nedan och innebär den obrytbara förbindelsen med den Allrahögstes vibration. 

Upptäck därför Pergamus ursprungliga verkan, solflätan inom dig, och förinta inte dess aktivitet på det att dess tveeggade skarpa svärd inte må rikta sig mot dig med all sin martiala kraft! Låt därför Pergamus svärd frambära den rätta handlingen och förverkliga Tröstaren inom dig.

©2010-2012 Henk och Mia Leene