Första församlingen – Efesus

Till församlingen i Efesus (Efesos) (Transkriberingen av de grekiska namnen återges litet olika i gamla resp. nya bibelöversättningen)  (Upp. 2:1-7):

 Skriv till ängeln för församlingen i Efesos:

Så säger han som håller de sju stjärnorna i sin högra hand, han som går bland de sju gyllene ljusstakarna. 

2.Jag känner dina gärningar, din möda och din uthållighet och vet att du inte kan tåla onda människor. Du har prövat dem som kallar sig apostlar men inte är det, och du har funnit att de är lögnare. 

3  Du är uthållig, du har tålt mycket för mitt namns skull och du har inte tröttnat. 

4  Men det har jag emot dig, att du har övergett din första kärlek. 

5  Tänk på varifrån du har fallit, och omvänd dig och gör samma gärningar som förr. Annars kommer jag till dig och flyttar bort din ljusstake, om du inte omvänder dig. 

6  Men den förtjänsten har du, att du avskyr nikolaiternas gärningar, som jag också avskyr. 

7  Du som har öron, hör vad Anden säger till församlingarna! Åt den som övervinner skall jag ge att äta av livets träd, som står i Guds paradis


Johannes Uppenbarelse, skriven av aquariuslärjungen Johannes, rymmer hemligheten ”Domens dag ”eller ”Uppståndelsen från de döda”, som de dogmatiskt kristna kallar dessa två kärnpunkter i dess budskap. 

Asiens sju församlingar vill vi se som de sju elektromagnetiska kärnpunkter som finns i det mänskliga systemet. Namnet ”Asien” betyder i den förborgade symboliken ”det förmedlande fältet”. Man finner dessa sju församlingar såväl i universums stora makrokosmiska förmedlande fält som i det fält som finns inom människan. Om det skall bli tal om en ”uppståndelse från de döda” måste man beakta och följa de råd de sju breven ger. 

Eftersom de sju församlingarna på olika sätt har brustit får de motsvarande positiva råd till att kunna gå från sju från varandra avsöndrade kärnor till enheten av en sjufaldig harmoni, den högsta renheten, det gudomligt vita. Sju färger, sju strålar, sju församlingar, sju svängningar, blir till en enda tröstande ande ur vilken slutligen Han träder fram som överför de åtta saligprisningarna till mänskligheten.

De Sju församlingarnas oheligheter överensstämmer, så som den kommer till uttryck i den Heliga Skrift, överensstämmer med de Sju huvudsynderna (Se författarens De Zeven Hoofdzonden (De Sju Huvudsynderna)), med de sju svåra hindren som hindrar människan att förverkliga sig själv och bli en saligprisare. Till följd av ett slags ovärdighet förfaller församlingarnas inriktning på den fullvärdiga sjufalden till ohelighet och människan till den död i materiell förstening, som kommer till uttryck genom Petrustron. De sju oheliga församlingarna återfinner man också i alla myter om den sjuhövdade draken.

Denna disharmoni inom de makro- och mikrokosmiska församlingarna kan man också urskilja i naturens kosmiska verkan som via himlademonerna, eller planeterna, kraftigt påverkar människan. Till dessa demoner räknar man: Solen, Månen, Venus, Mars, Merkurius, Jupiter och Saturnus, vilka är mänsklighetens sju ledande härskare.

Dessa sju demoner, drakhuvuden eller församlingar bärs upp av en mäktig vehikel, en motorisk kärna som den får sin kraft genom. Det får till följd att om man skulle hugga av bara ett av dessa huvuden skulle detta bli helt utan verkan.  Riddaren, som besegrar mytens drake, är den pilgrim som lett sina egna sju inre församlingar till harmoni med varandra och som därigenom öppnar dem för den Gudomliga Andens rena höga Vibration. Den Helige Sjuanden, eller Tröstaren, kan först då bli verksam när de sju församlingarna låtit sina karaktäristiska drag gå upp i den gudomliga vibrationens enhet. I de sju breven upptäcker man därför hur människan måste övervinna sju fel för att kunna uppnå den Åttafaldiga Lyckan. 

--------

Brevet till den första församlingen, Efesus, lägger tonvikten på begreppet ”att ha lämnat sin första kärlek”, samtidigt som församlingens ihärdighet och tålamod lovprisas. Efesus tycks inta en hög position bland de sju församlingarna, det sägs ju: ”Ty så säger den som håller de Sju stjärnorna i sin högra hand, Han som går bland de sju gyllene ljusstakarna”.

I det mänskliga systemet befinner sig Efesus längst ner i ryggmärgskanalen, där vi finner Korsbenchakra. 

Andningens omvändelse äger rum i Korsbenet med dess åtta öppningar. Allt som där kommer in kan förvandlat ledas uppåt men också stanna kvar i bäckenhelgedomen, oförvandlat och dött. Korsbenet står likt förstenad materia under påverkan av Saturnus, men hade ursprungligen uppgiften att förnya andningen, konfrontera den med en ny vibration och låta den ta upp denna i andningsbanan. Man kan se Korsbenet som en Port över vilken Saturnus eller Satanael vakar. Denna Efesus andning kan vandra ”mitt i Asiens fält, mitt ibland de Sju Gyllene Ljusstakarna” och nära alla med sin vibration.

Korsbenchakra kan frambringa Livet eller den förstenade saturniska döden som vanhelgar bäckenet och utveckla det sataniska livet. Redan alkemin tilldelar Saturnus en avgörande roll när den lägger bly som utgångsmaterial till att framställa guld. Saturnus är portvakten inom människan men också för vårt planetsystems svängningspotential. Saturnus måste omvandla sig från att vara Dödens omutliga och stenhårda utsände till att bli Livets guldbemantlade förmedlare. 

Det beror helt på hur Efesusverket lyckas huruvida en omvandlingsprocess från det saturniskt sataniska till övergången till Saligprisningarnas fas skall kunna äga rum i människan. Efesus måste ”hålla de sju stjärnorna i sid hand”, de sju församlingarnas stjärnor måste börja skänka Liv och Ljus och vandra mitt ibland de sju ljusstakarna. När Efesus behärskar den konsten är den alkemiska omvandlingens process ett faktum och då kan Korsbenet omfatta de åtta saligprisningarna.

Den som övervinner”, så säger ängeln till Efesus, ”den vill jag giva att äta av Livets Träd som står i Guds paradis”. Efesus äger, som andningens härskare, Livets Träd som står mitt i Paradiset som är Asiens förmedlande fält. Detta för också tanken till Enoks bok där det står: ”Och min herre gick in och ut i det paradis som står vid Livsträdets fot, planterat i dess mitt”. Överensstämmelsen är tydlig; Herren, Livets svängningstal, går in i människans livsfält och strålar också ut ur det och detta där Efesus, Korsbenchakra, befinner sig, nämligen vid Livsträdets fot, längst ner i ryggmärgspelaren.

Ängeln manar så Efesus att återvända till Livets Ur-Prana för att Guds kraftström skall strömma in i Asiens fält. Saturnus demoniska och förhärdande grepp, som slagit sig kring Efesus, måste upplösas i Guds eteriska kraftströmmars eld och så smälter Saturnus bly och ur elden stiger Guldet fram. 

De som inte förstår denna början, kommer inte att ana det goda slutet. I Tomasevangeliet säger Kristus till sina lärjungar: ”Ni frågar mig om slutet men känner inte ens till början”. Om pilgrimen inte återfunnit sin Första Kärlek som det som är livgivande i Guds andning, kan han inte heller förstå och uppleva de senare gudomliga verkningarna. Allt vad han tar på sig blir förgäves eftersom det inte från första början var grundat i Ur-Kärleken, i Livets andning, ja, allt vad man gör i andligt avseende blir utan resultat så länge inte Korsbenchakra är förnyat och förvandlat. Endast en förnyad livsandning kan överföra den rätta Anden; utan denna ursprungliga andning är mänsklig strävan saturnalisk och stärker bara den förstenade och dogmatiska Petrus-tron, som aldrig kan föra människan till den obegränsade andligheten höjder. Till och med minnet av den ”Första kärleken” kvävs i försteningen och alla ord blir döda klanger som inte förmår höja sig över det jordiska tänkandets begränsning. 

Efesus upptäcker, om vibrationen berör det, att de övriga församlingarna, de ursprungliga apostlarna blivit till lögnare. Likväl arbetar Efesus vidare och människan går automatiskt vidare, försteningen tröttar inte ut men ger modlöshet. Efesus prisas för sin uthållighet men dess utgångspunkt är inte den rätta. Alla som arbetar utifrån ett icke helgat Efesus kan mycket väl vara flitiga och självuppoffrande men detta förblir meningslöst så länge det handlar ur den saturnala försteningens andningshållning.

Mångas känsloliv är inte inriktat på att bryta sig ut ur de dogmatiska lärornas mur och inte heller på bildupplevelser av andliga föreställningar utan förblir omringat av Saturnus fängelsering. Det har blivit förhärdat av dogmer, av förstening, och Johannes syner tilltalar dem inte alls men de kan se den bokstavligt korsfäste Jesus till dess yttre företeelse men den lysande Kristus i det rent abstrakta övervinnande korset ser de inte. Detta är förbehållet en Johannes och han kan beskriva det som den Gnostiska korsfästelsen. 

De Petrus-inriktade har sitt livsmål i begränsningen inom de sju oheliga demonernas värld och eftersträvar det målet utan att vakna upp ur deras saturniska död. Aquariuseran går dem förbi och Johannes inom dem kommer inte att stå upp och skriva de Sju Breven. Sovande har de lämnat sin Första Kärlek och blivit avskilda från de Sju Församlingarnas sjufaldiga verksamhet och deras mikrokosmiska förmedlande fält (Mikrokosmos eller Minutus Mundus är hela det cirkelformiga fält vari och varigenom människan uppenbarar sig i alla sina väsensled) har förlorat förbindelsen med det Eviga Hjärtat. Deras öron förblir döva, deras ögon blinda och de sju församlingarnas harmoni förblir dem främmande.

Om Efesus skulle hitta tillbaka till sin öppenhet och mottaglighet, då skulle minnet av den allra första kärleken vakna och då skulle inte Aquariuserans inverkan ouppmärksammad dra dem förbi. Då skulle den första församlingen gå upp i den överbryggande fösta kärleken och vibrationen från den Allra Högste dra genom deras väsen som en livgivande beröring i hela mikrokosmos. 

Efesus förhärdande omfattar i första hand hjärtat, som, på grund av att denna levande Guds ström inte kan tas emot, inte kan uppfylla sin stora uppgift: den att samordna de sju chakras, de sju församlingarna i människan. Det saturniska greppet förkväver hjärtats verksamhet så att människan blir en lekboll för sjukliga känslor till följd av vilka hon söker efter sensationella lockelser på religiöst, konstnärligt och vetenskapligt område. Under det saturniska herraväldets makt blir all andlighet ett löjeväckande skådespel. 

Den inre försteningens begränsning, som dragits likt ett blypansar kring hjärta, huvud och vilja, leder ibland dagens människa till yttre protestaktioner och revolutionär hållning. Men, säger ängeln till Efesus församlings ängel: ”Den som övervinner, den vill jag giva att äta av Livets Träd som står i Guds Paradis”.

Den som övervinner, den som kan motstå Saturnus grepp, kommer att hålla sig levande i den kontinuerliga genomströmning av livgivande vibration som flyter genom Livsträdets eller ryggmärgspelarens kanal, och då står det också verkligen ett livsträd mitt i Paradiset eller Asien, ett träd som människan, den utvalda, får leva genom. För dem som inte vill övervinna på denna väg kommer de sju församlingarnas, de sju chakras, sjuka och förorenade tillstånd att, genom Auariuserans inträde, att mycket mer drivas till sin spets och detta kräver redan sin tribut. Disharmonin inom människa och natur skapar störningar på kosmisk nivå och medför psykiska och fysiska sjukdomar, naturkatastrofer och krig. Det ena disharmoniska väsendet kommer inte längre att förstå det andra. Den helt nödvändiga vibrationen för ömsesidig förståelse saknas och störningen i det mänskliga och i det kosmiska andningsfältet ökar hela tiden.

Ljusets vibration, som skulle framkalla vårt ursprungliga själsväsens räddning och fullkomning, kan inte längre tränga igenom i människans sjukliga och förhärdade väsen, som inte ens kan upprätthålla sitt naturliga väsen. Avsaknaden av den första kärleken ser ut att bli fatal i denna den nya Aquariuseran för den kärleksuppfattning som trätt in i dess ställe blir bara saturnisk och dess eld en förtärande eld, inte den som luttrar blyet till guld utan som bara förtär.

Men ändå, o, Efesus, om du ännu kan lyssna och skåda: ”Jag skall ge dig att äta av Livets träd som står i Guds Paradis”, om du bara omvänder dig och åter börjar dyrka din första kärlek.

Det är början på det Liv som inte känner Döden.

©2010-2012 Henk och Mia Leene