Femte församlingen - Sardes

Och skriv till ängeln för församlingen i Sardes:

Så säger han som har Guds sju andar och de sju stjärnorna: Jag känner dina gärningar, det heter om dig att du lever, men du är död. 

2 Vakna upp och stärk det som finns kvar och som var nära att dö. Ty jag har funnit att dina gärningar inte håller måttet inför min Gud. 

3 Kom ihåg vad du har hört och tagit emot, och bevara det och vänd om. Ty om du inte vaknar skall jag komma som en tjuv, och du skall inte veta vilken stund jag kommer över dig. 

4 Men du har några få i Sardes som inte har fläckat sina kläder, och de skall vandra med mig i vita kläder eftersom de har förtjänat det. 

5 Den som segrar skall alltså kläs i vita kläder, och jag skall inte stryka hans namn ur livets bok, och jag skall kännas vid hans namn inför min fader och inför hans änglar. 

6 Du som har öron, hör vad Anden säger till församlingarna!

Sardes, den femte församlingen, förknippas med struphuvudchakra (Även kallat halschakrat) och står under Merkurius välde. I brevet till den församlingen sägs: ”Så säger han som har Guds sju andar och de sju stjärnorna”. Sardes församling äger med andra ord de ”sju andarna och de sju stjärnorna”. I Sardes måste den sista handlingen fullbordas som visar de sju andarna och de sju stjärnorna. 

Ur strupchakrat måste de sju heliga vibrationerna, de sju heliga Ljusen, som en utstrålande förmedlare, en Merkurius som också kallas ”förmedlaren för kosmos sju planeter” framträda. Varningen till Sardes gäller Sjuklangens helighet som inte får störas; hellre tiga, det vill säga ingenting frambringa, än förstärka disharmonin genom en störd sjuklang för människorösten bär ut alla hemliga emotioner och känslorörelser. 

Genom en enorm viljeinsats är det möjligt att ändra rösten så att man får en viss kontroll över vibrationen och täcka över den bakomliggande diskrepansen. På det sättet får rösten en påtvingad konstgjord modulation. Denna forcerade ändring av rösten är det som är Sardes ”synd”. På detta sätt uppstår ett avbrott i Sardes förmedlande förmåga för strupchakrat berövas så genom den viljeyttringen sin frihet. Strupchakra måste vara ”fritt”, d.v.s naturligt om det skall kunna uppfylla sin förmedlande förmåga på rätt sätt. Genom det chakrat tillkännages de sju församlingarnas eller de sju chakras varatillstånd. Århundraden av förställning, vilseledning och kulturell och viljedriven behärskning har gjort struphuvudchakra till en slav, ett dött instrument som bara kan frambringa automatiskt inlärd klang.

Den magi en naturlig musikalisk röst kan utöva på omgivningen skall inte underskattas men den tid då rösten var förmedlare av människans andliga gåvor ligger långt bakom den nuvarande mänskligheten. Därför säger ängeln: ”Jag känner dina gärningar, det heter om dig att du lever, men du är död”.  Hans dom är stenhård. De vibrationer strupchakrat (Eller halschakra) idag frambringar består till större delen av disharmoniska svängningar, en sammanfogning av vibrationer som har sitt ursprung i dödens naturordning.  Den ursprungliga livssvängningen kan inte kännas igen i människans röst. 

Sardes, strupchakrat, har i århundraden missbrukat sin kraft och därmed lett miljoner ned i det utsiktslösa varats avgrund. Människor med magiska kunskaper missbrukar medvetet strupchakrats gåvor för att dra in medmänniskorna i sin egen inflytandesfär. Tänk på de ritualer som bara kan celebreras på gamla språk för att genom detta klang och vibration gör ett starkaste intryck på åhörarna. Detta är den disharmoniska merkuriusmakten. Men den som lever i ett högt andligt livstillstånd och har bevarat sina sju församlingar i ett rent tillstånd och känner deras gåvor, kan, med hjälp av sitt strupchakra hjälpa dem till insikt och inre förnyelse. 

Inte själva orden har då andligt inflytande utan vibrationen. Särskilt strupchakrat kan användas för att beröra åhörarens sju chakras och fånga upp dem i en viss egocentriskt-magisk inriktning. Medvetet missbruk av sardeskraften har alltid målet att bedåra hjärtat, Thyatira, och leda det till Isabels förförelse. Det sökande oroliga och längtande hjärtat är ett tacksamt objekt för de magiska, starka vibrationerna från Sardes församling som menar att den lever fastän den är död. Svängningarna fortplantas över hörselnerven (den åttonde hjärnnerven) och leds direkt till hjärtat, varigenom hjärtflätan eller solflätan förlamas och dess urskiljningsförmåga släcks. Så slås det skarpa tveeggade svärdet ur pilgrimens händer, det som skulle öppna för genombrottet. 

Som alla församlingar experimenterar även Sardes med sina gåvor men i det fallet framträder experimenten direkt utåt och får medmänniskan under sitt inflytande. I ockult, filosofiskt och magiskt utvecklade kretsar vet man, att den som kan behärska strupchakrat och – på oheligt eller heligt sätt – kan få det att vibrera i alla sina sjufaldiga verksamheter också kan tvinga in medmänniskan under sin makt.

Så kan den pilgrim som fullbordar Tröstarens väg och som därför bär fram den Heliga Sjufalden med hjälp av strupchakrat, överföra till medmänniskorna själsbefrielseförmågans essens. Människans innersta disharmoni framgår av hennes röst och inte av hennes ord, för röstens vibration är i själva verket en deklaration. Röstens inre karaktär förändras inte, vare sig av artikulations- eller sångövningar. Så länge strupchakrat bara förmår överföra en människas i grunden erbarmliga varatillstånd är det bättre att vara tyst. Därför får vi i brevet till Sardes läsa: ”Kom ihåg vad du har hört och tagit emot, och bevara det och vänd om”.

Merkurius, Sardes härskare, måste i djupaste väsen egentligen utföra samma gärning som Jupiter i Smyrna, som också så gärna vill experimentera med okända krafter. Merkurius måste hålla sig lugn och inte föra ett flyktigt spel med vibrationer som han ännu inte förmår behärska utan mycket mer bevara det han har tagit emot och det han har hört i de ögonblick då han var istånd att höra och ta emot. Merkurius-Sardes måste vänta tills alla församlingar kommit till rätta. Innan dess får han inte verka ty han är död och vittnar om döden. Han som äger de sju stjärnorna får inte tala förrän han kan överföra denna sjufald.”Ty om du inte vaknar skall jag komma som en tjuv, och du skall inte veta vilken stund jag kommer över dig”, säger ängeln.

Om nu detta Sardes, strupchakrat, inte är vaksamt utan sprider ut sina svängningar godtyckligt, kommer Livets Herre att gå in och ut utan att pilgrimen märker det och ingenting ändras hos honom. Han kommer att förverka sin Herres kraft utan att ens märka det och skulle Efesus, den nya andningen, ha kommit fram ända till Sardes, strupchakrat, under det att Sardes, i sin merkuriusförvillelse, fortfarande är sysselsatt med helt andra ting, då kommer Herren, den nya andningen, att fly ifrån honom, utan att någonting egentligen händer. Hans oupphörliga försök att liva upp döda verk utmattar Sardes som inte längre kommer att vara istånd att kunna ta emot de sju andarna och de sju stjärnorna. Att representera de sju vibrationerna, Asiens församlingars sju färger, måste ske utanför Sardes gamla viljeverksamhet. Vid den tidpunkt då pilgrimen kan bära ut den heliga sjuklangen, mottar han, som ängeln säger, den ”Vita stenen” om han är värdig den.

Detta är den högsta utmärkelsen: att få ta emot det uppfyllda kravets vita klädnad. ”Och jag skall inte stryka hans namn ur livets bok” så står det skrivet. Här ställs övervinnelsen i utsikt för Sardes ifall det bara bevakar och väntar, vakar och utför sitt värv i det skede då den sjätte och den sjunde församlingen kommit tillrätta. Därefter blir den lättfärdige och alltid levande, alltid med idéer besjälande men ombytlige budbäraren Merkurius till en av Ljuset utsänd, en värdig Guds företrädare.

Att med stränga åtgärder betvinga sin tunga, som en del religiösa ordnar lär, är bara en imitation av sardesuppgiften. Liksom de andra församlingarna måste Sardes vara fritt, kunna reagera och deklarera sig. Alla församlingars gåvor och krafter kan bara utvecklas i frihet; utan tvång, utan påbud och utan skenandlighet.  Betänk, o, Sardes, vad du tagit emot och vad du fått höra! Vänd dig in i dig själv, lyssna till vibrationerna inom dig och jämför dem med Urminnet av det allra första skapande Ordet som du en gång känt och åter måste ta till dig! Lyssna med ditt inre gehör så kommer du att veta hur du skall kunna återge dess klang! Minns hur du en gång tog emot den, nämligen som en innersta beröring som åstadkoms genom svängningar. Håll dig orubblig, o, Sardes, och vaka! Bevara dig jungfrulig, låt dig inte befläckas och stärk genom Tystnaden det andra inom dig, det som hotades med att dö ut! Som en självklarhet väller sjuklangen fram hos den pilgrim som fullbordar Tröstarens väg. 

Den klangen är som Guds outsägliga namn, det om vilket många skrifter talar. Ivrigt söker man detta namn men ändå förblir det dolt i Asiens jord. Där väntar den på att bli återfunnen. Förborgad ligger den i Sardes, i strupchakra, där den väntar till dess Herren (den nya andningen) kommer och Sardes blir varse honom. Så snart den herren ”återkommer till den plats där Livets träd står rotat i Paradiset”, vilket innebär att så snart som korsbenet längst ned i ryggradspelaren låter den gudomliga andningen komma in, är det Sardes uppgift att bli varse denna inträdande herre och samla i sig alla församlingars gudomliga essens till dess till slut den fullständiga Sjufalden framträder i dess församling. 

Då skall Sardes kungöra den inträdande Gudens namn, den Gud som varit dold för alla och som kommer att förbli dold för dem som inte kan varsebli honom. Sök därför inte som en yrvädersmerkurius sjuklangen utanför dig för den är inom dig! 

Sök heller inte okunnigt, oredligt och oberhärskat ty allt ger sig tillkänna då pilgrimen är förberedd. Sardes måste bevara sin kraft och behålla den i sitt minne och vaka, så att det andra det också äger inte dör ut. Att tala utan mål, att fylla ut tiden med ord utan verklig innebörd, betyder kraftförlust. Bevara det som du redan äger! Blygs, o, Sardes, om du är död och menar dig leva, även om du bara uträttar döda verk! Vänd dig om till Tystnaden, du Sardes, den Heliga Sjufaldens församling!

©2010-2012 Henk och Mia Leene